Vad är en Runa?

Collin Cleary

1. Introduktion: runorna och filosofi

För några år sedan skrev jag en artikel betitlad “Philosophical Notes on the Runes” (den finns inkluderad i min senaste bok Summoning the Gods). Som titeln antyder så är artikeln ett försök att göra filosofiska tolkningar utav varje runa. Vad jag i princip gjorde var att ta Edreds tolkningar av runornas betydelser i Futhark och Runelore och framlägga mina egna kommentarer till dessa, genom att relatera till den västerländska filosofiska traditionen. Min huvudsakliga källa var tysk filosofi och jag ordnade runorna i ett kvasihegelianskt system.

I den här presentationen avser jag undersöka förhållandet mellan runor och filosofiska idéer på en djupare nivå (på vad som ibland kallas för en ”metanivå”). Förhållandet som jag kommer avhandla är trefaldigt: mellan myt, runorna och filosofi. Min avsikt är att här verkligen komma till en mer fundamental förståelse för vad runorna är exakt.

För att börja så skulle det helt klart vara felaktigt att beskriva runorna som en ”filosofi”. Här lutar jag mig återigen på Hegel. Hegel grupperade filosofi tillsammans med konst och religion som de tre högsta uttrycken för vad han kallade den mänsklig själen. Vad de har gemensamt är att de är tre angreppssätt för att uppnå en förståelse för själva existensen natur, och människans plats i den. Han såg dock filosofi som fundamentalt skild från de andra två. Konst och religion uttrycker båda sanningen genom bilden: myter, berättelser, poesi, musik, och visuella representationer av olika slag. Filosofi å andra sidan försöker framföra sanningen i en rent konceptuell form. Den håller sig från bilder och symboler.

Enligt Hegels syn utgör runorna helt klart ett filosofisystem. Men i så fall, hur skall vi kategorisera dem? Eller skyr de kategorisering?

För det första så är runor bara möjliga att förstå inom ramarna för den germanska religionen och mytologin. Vidare så verkar de härstamma från vad oftas kallas mytisk-poetiskt tänkande (en poäng jag kommer återkomma till senare). Med andra ord involverar de tänkande om världen och människan i termer av bilder och symboler, istället för abstrakta koncept. Så det är frestande att påstå att runorna tillhör myternas värld. Men detta är också helt klart inte sant. Myter är berättelser. Även om det finns berättelser om runorna och några av dem hänvisar till figurer eller element ur germansk mytologi så är inte runorna i sig själva myter som sådana.

I verkligheten är runorna varken filosofi eller myt – utan, som jag kommer argumentera för, de visar element ur båda. I korthet så är runorna väldigt nära det som man ibland inom filosofi kallar en ”kategorisk ontologi”: en artikulation av verklighetens natur genom ett antal olika fundamentala idéer. Den problematiska termer här är såklart ”idéer”, eftersom detta verkar föreslå ”koncept”, och runorna är inte abstrakta koncept utan bilder eller symboler av olika typ. Jag syftar här inte specifikt på de skrivna stavformerna, utan på runornas namn (eller vad de namnger). Låt oss se på några exempel.

2. Betydelsen av boskap

Fehu (ᚠ), [5], betyder som vi alla vet ”boskap”, ”rörlig egendom” eller ”välstånd”. Runorna syftar dock inte på dessa betydelserna i ett rättframt och bokstavligt manér. I Runelore skriver Edred om Fehu: ”Inom kosmologin är detta den sanna utåtriktade kraften för den primala kosmiska elden – den utvidgande kraften som svarar för kontraktion och solidifikation av is.” I artikeln ”Philosophical Notes on the Runes” tillskrev jag konceptet ”expansiv kraft” till Fehu. Fehu är dock inte konceptet ‘expansiv kraft’. Fehu är boskap. Konceptuella tolkningar av runor och formler som ‘expansiv kraft’ är tolkningar av Fehus mening, det vill säga, av boskaps betydelse. De är inte runorna själva eller motsvarighet till det.

Frasen som jag precis använde, ”boskaps betydelse”, framstår som konstig och kanske lite komisk. Den är ändå en ledtråd som kan hjälpa oss förstå vad exakt en runa är. Om man tittar på översättningar av runornas namn så kommer man slås av det enkla f