Vi som lever i dagens samhälle och som sett de stora bristerna med det kallar det ofta ”clownvärlden” för att driva med dess galenskaper. Det är ett sätt att hantera alla saker som är upp och ner och tvärtom mot vad många av oss instinktivt förstår är positivt. Alternativet vore att bli deprimerad och då är det givetvis bättre att skratta i stället för att gråta.
Vi är dessutom många som ser varthän det bär och åt vilket håll samtidens trender pekar. Det är inte svårt att förstå att den enorma polarisering och inflöde av främmande folk i vårt land är varken positivt för vårt folk eller hållbart på sikt.
Dessa tendenser är något som man förutspått inom såväl asatron, kristendomen, hinduismen, buddhismen samt även inom mayakulturen. Vad dessa har gemensamt är att man ser historien som en cyklisk process. Det börjar med födelse, slutar med död och börjar på nytt med återfödelse (möjligen har kristendomen en mer linjär syn på historien). Således beskriver dessa religioner även vad som leder fram till samhällets död, och asatron är inget undantag.
Jag har själv studerat en del samtida forskares och filosofers syn på civilisationernas cykler (bland andra Sir John Bagott Glubb, Edward Dutton & Michael Woodley of Menie med flera), och alla beskriver de i stora drag samma stadier och gradvisa förändringar som slutligen leder till undergång. Men som sagt, även gamla skrifter beskriver samma sak och är vad som får mig att tro att gammal visdom är evig, formulerad av kloka sinnen som förstod vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Inom asatron är ragnarök som bekant den händelse som får jorden att gå under i krig, naturkatastrofer och lidande. Vissa av dessa delar kan betraktas som mytologiska, medan jag lägger mer fokus på vad som utmärker människors beteende före denna tid eftersom det kan säga något om den tid vi lever i.
Valans spådom om ragnarök i Eddan
I valans (völvans) spådom förekommer följande stycke om ragnarök: