Disablot, vinternätter

Vi kallar på er, mödrar från förr. Ni som burit våran framtid i eran barm.

Vi kommer ihåg er, ett oräknebart antal ansikten. Ett otaligt antal fruar, mödrar och döttrar. Jungfruar och gummor. Förmödrar. Hör oss minnas er.

Ni som stod vi grytorna. Ni som kärnade smöret. Ni som tog hand om de små. Ni som förkunnade uråldrig visdom. Ni som höll huset varmt när det trötta mansfolket kom hem.

Hör nu, gårdagens kvinnor. Era barn kommer ihåg er. Era barn fyller tystnaden med era namn. Era barn når ut till er genom den tunna slöjan. Vi skiljs egentligen aldrig åt, för vi vet at ni lever i oss, och runt omkring oss.

Delta i vårat blot till er. Må ni viska er visdom till alla era dottersdöttrar, när livet är stilla och tyst.

Hell forntidens kvinnofolk.

Hell diser.