Kärnan hos vårt folk är familjen; men kärnan i vår verksamhet är bloten. I en tid då vår rörlighet och vårt sociala samspel kraftigt förhindrats av allehanda instanser och rådande omständigheter blir tyvärr även vår verksamhet lidande. Men en andlig upplevelse är aldrig beroende av andra människor; den är tvärtom absolut subjektiv. Den enes upplevelse är aldrig lik den andres, men vi kan mötas och samtala om de lärdomar vi tagit från upplevelsen. På detta vis söker vi att lära mer, att uppleva mer och att på sikt hjälpa andra på denna resa.
Mitt liv har kantats av allehanda upplevelser som inte gått att förklara på ett rationellt vis, men likväl måste jag förhålla mig till att de ägt rum. Ibland kan man finna att man känner igen den sinnesstämning man var i när det hände och andra gånger passerar man en fysisk plats där man upplevt det gudomliga, det mystiska eller helt enkelt det andliga. Idag var just en sådan dag. Jag passerade Gamla Uppåkra och platsen för det tempel som en gång stått här, med all säkerhet tillägnat bland annat Oden, att döma av de vapengåvor och korpben som offrats på platsen.
I Januari och Juni 2018 anordnade vi tillsammans med Rigsved blotlag Midvinter respektive Midsommarblot här och det är minnen jag för alltid kommer att bära med mig. Från kölden vi upplevde den kalla januarikvällen i facklornas sken, till samkväm och sumbel runt lägerelden efter midsommarblotet; påminns jag om hur viktigt det är att vi i tider av stor cynisism och negativitet påminner oss själva om den magi som uppstår när människan söker kontakt med det gudomliga, när vi står på tröskeln mellan världarna och gläntar på dörren. Det finns en längtan hos oss att möta något större, och vi behöver inte vänta på att en statlig restriktion ska hävas. Din andliga resa är din egen och den vägen ligger öppen framför dig; du ska bara våga ta steget.
av Linus Borgström